Dagens Nyheter – 22 augusti 1865, sida 1

— — — —Ä— — — — — God dag, min älskade! sade han, då han trädde in i kammaren. Nannon besvarade hans helsning med en liten kuyck på hufvudet och fortsatte att sjunga: Då lejde jag kusin Mathien, Ty han är lika lång som jag, Han gerna får för kungen dö, Blott jag får stanna hemma jag. O, att jag fann en gyllne skatt I skogens villande natt. I afton är du riktigt i farten med att sjunga! återtog Roger och gick fram för att omfamna henne. Hon framsträckte sin kind åt honom att kyssa och fortsatte med refrängen utan att svara: Till helga Anna i Auray Med rakna fötter jag vill ila... — Om jag trodde, att jag skulle finna en skatt genom att göra den der promenaden, åfbröt henne Roger. — Ah! utbrast hon. Det der hör til visan, förstår ni. Och blomman, på hvilken hon arbetade, vändes snabbt som en pisksnurra mellan hennes fingrar. Bådas ansigten antydde den största öppenhjertlighet, och båda egde denna egenskap i hög grad. De kunde hvarandra utantill. Aldrig, jag säger aldrig, hade de någon hemlighet för hvarandra. Roger satte sig. Under några sekunder yttrades icke ett ord.