Dagens Nyheter – 22 augusti 1865, sida 1

Hon kuude, som sagdt, många bretagniska visor. Utan att go sig tid att välja började hon sjunga denna glädtiga sång, som under hennes barndom varit mycket på modet bland de goda gossarne i Auray-trakten: Till helga Anna i Auray Med nakna fötter jag vill ila Att mina skönsta blommor ge Och vid mitt helgons altar hvila. Den der visan sjöng Nannon utomordentligt väl. Vanligtvis gick Roger sakta i trappan, när hon sjöng, och lyssnade tillsde behagliga tonerna; men denna gång brydde han sig icke derom. Nannon fortsatte att sjunga; och om ni stått utanför dörren och lyssnat, skulle ni ha kunnat svära på att sångerskan var glad som en bofink: Cathrine hon är min hjertevän; Men jag är fattig, stark och ung, Man till soldat mig gör och sen Jag endast tjena får min kung. O, att jag fann en gyllne skatt I skogens villande natw!... Till helga Anna i Auray Med nakna fötter jag vill ila, Att mina skönsta blommor ge Och vid mitt helgons altar hvila. Roger afvaktade refrängens slut, innan han öppnade dörren. Nannon märkte detta. Han hade sprungit; svetten perlade på hans panna. Och dock hade han användt temligen lång tid på att gå uppför de fyra trapporna.