Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Feval. Företal, bestående i ett samtal mellan markisinnan X. och för fatlaren. — Jag har helt nyligen, sade markisinnan till mig, läst en berättelse af er, kallad Guldknifvarne, och som föreföll mig mycket onaturlig och öfverdrifven. Jag tycker om de engelska romanerna med derag skildringar af familjelifvet, derag tekoppar, smörgåsar och uppgifter om bästa metoden att konservera ärtskockor. — Ni fann er således icke alls belåten med min berättelse? — Tycker ri det!... Der var ju en vilde i Paris! en stum vilde! och alla dessa äkta sydamerikanska äfventyr midt i vår hufvudstad! — Finner ni det der så otroligt? — Ja visst . . . Dock vet jag att ännu begynnerligare händelser passerat. — Och på dem tror ni? — Ja, det måtte jag väl skola göra! Det är min egen notaries öden. — am Se der ha vi det! Nästan hvarje menniska har någon gång i sitt lif, efter afhörandet af en berättelse, uttalat följande båda motsägelser i samma andedrag: Det der är högst osannolikt; men jag känner en historia som är fullkomligt sann och dock ännu mera förvånande.