Dagens Nyheter – 21 augusti 1865, sida 1

vid kavalleriet, hvilkens här var gråsprängdt, det andra ett fruntimmer, som redan hunnit medelåldern, men dock ännu var vacker. Nannette hade ständigt sin fars och sein mors ögon riktade på sig; hon älskade icke sin Roger, som man älskar i Pays latin. Nannette var en snäll flicka. Boger sade ofta: när du blir min hustru... — Tro på det der, den som vill! mumlade portvakterskan, som Nannon dock aldrig lät vänta på sitt månadtliga arfvode. Hon tillade, denna samma portvakterska: — Och drick vatten. Nannen drack både vatten och vin, som det föll sig. Men hon trodde alla dagar. Och Roger sgBen! han trodde bestämdt. Han var den hederligaste gosse i Frankrike och Navarra. Om ni skulle ha frågat honom, hvad han hade för afsigter med Nannette, skulle han ha sett på er med sinu stora, vackra ögon, som så väl uttryckte förvåning. Hans afsigter med Nannette? En sådan löjlig fråga! Innan han blet bekant med henne, förde han ett oordentligt lefnadssätt, och hans gamla goda mor sörjde djupt deröfyer. Ty han hade en mor, Roger, en god och vänlig qvinna, som på en gång var både förnäm och borgerlig af sig; förnäm genom sina minnen och borgerlig genom behofvet att så fort som möjligt skaffa sin son en anställning. Jag vet icke om någon medlem af familjen Cazal de Lavaur var med på korstågen; säkert är att den gamla damen var mycket stolt öfver sitt namn. Familjen Cazal, sade hon, har varit förbunden med husen Mortemart 907