Dagens Nyheter – 19 augusti 1865, sida 1

.tag att erivra styrelsen om i hvad mån dess anordningar — eller dess brist på anordningar — må ha varit vållande till olyckan, på det att den må taga sig till vara för framtiden. Det är en för jernvägsbyggnadsstyrelsen bättre än andra bekant sak att bankar ofta sätta sig. Det hör nästan till saken, så att när anmärkningar om dylika händelser gjordes under öfverste Ericsons styrelse fick man till svar, att det skulle så vara. Detta var särskildt fallet vid sättningarne invid sjön Aspen, på Årstabanken och på banken öfver Westberga-ängen, Imellertid inträffa sådana sättningar icke öfverallt, utan endast der grundens beskaffenhet gör det oundvikligt. Hvarest banken ligger på lös grund, vet byggnadsstyrelsen mycket väl; och att det var förhållandet på Frösunda-ängen kände den fullkomligt. På ett sådant ställe borde således den försigtighetsåtgärden ha varit vidtagen att låta hålla vakt der. Det är uppgifvet att banken nu hade stått i 93—9 månader utan att rasa; men dels innebär detta väl icke under alla förhållanden någon absolut säkerhet att icke sättning äfven efter den tiden kan inträffa, och dels hade banan under nämnde tid ej mer än I veckor varit befaren med lokomotiv, hvilket naturligtvis är egnadt att medverka till sättning. Att hålla banvakt vid Frösunda-banken var desto angelägnare som tåg gingo deröfyer nattetid, då en fara ej kan upptäckas med blotta ögonen, utan varningssignaler äro mer än eljest nödiga. Men så vidt vi kunnat på stället erfara, har der ej funnits någon banvakt, utan tågen ha natt efter natt gått fram på Guds försyn. Och att den icke hjelper, der menniskorna icke hjelpa sig sjelfva, det har den nu timade olyckan bekräftat. Man har äfyen gjort den anmärkningen att banken har för smal bas i förhållande till sin höjd. Om basen varit bredare, så att tryckningen blifvit fördelad på en större yta, skulle sättningen ej ha inträffat, säger man, — och som det tyckes med skäl.