Dagens Nyheter – 18 augusti 1865, sida 2

besittning af stora rikedomar, lefvat der1 stor prakt och visat mycken välgörenhet. Hertig Carl af Södermanlaud, som eudast bkade efter ordenshemligheter, hedrade honom med sin bevågenhet och förtroende, och med anledniog deraf kom han hit till Stockholm 1802. Hur erhöll han genast titel af hofsckter och upptog såväl heriigen som flera ansedda embetsmän i sitt hemliga samfund. Men då ätven den unga konungen höll på att bli intrasslad i hans garn, blef han 1803 fängslad och hans papper tagna ifrån honom under förevändning, att han blandat sig i politiska angelägenheter. Han landsförvistes, begaf sig åter till Tyskland och hördes sedan aldrig mera af. I en efter all anledning officiös skrift, som utkom 1803, berättas bland annat, att han hade tillstätt att han dels af egennytta, dels af herrsklystoad förledts att biifva bedragare, att hau sökt vinna inflytande genom att begagna sig al den smak för det öfvernaturliga, som finnes hos vissa karakterer och att han vid utförandet af sina bedrägerier, dels hade användt sin kännedom om några ordnars hemligheter dels egna uppfinningar och tillsatser. Enaligt hvad hans papper upplyste, skulle han vara medlem af eller till och med hufvudpersonen i de asiatiska brödernas orden. Denna har han väl lärt känna i Tyskland. Ea vigtig och särdeles glädjande händelse inträffade 1799, då en förening mellan hufvudlogerna i Sverige och England kom till ståud. Denna föranleddes förnämligast af en skrifvelse daterad den 24 januari 1793, hvilken af svenska ministern baron Silfverhjelm tillställdes den engelska logen, och hvari denna