Dagens Nyheter – 17 augusti 1865, sida 1

ämnar besvara nägon fråga, ställd till Peter Coignard; med döden för ögonen skall jag gitva samma förklaring. Domaren nödgades gifva efter och kallade honom sedan den anklagade n:r 1. Juryn var dock fullkomligt öfvertygad att han var Peter Coignard; och i fängelset hade han sjelf förrådt sig i ett obevakadt ögonblick. Det blef fullständigt bevisadt att hans uppförande, medan han var i spansk tjenst, förtjenade allt beröm; inför domstolen slet han sjelf upp sina kläder och visade sitt bröst betäckt af ärr. Denna omständighet jemte en visg stolt värdighet i hans väsende stämde hans domare till medlidande. Han hade vid sitt häktande försökt salt skjuta en af polisbetjealerna, men frikändes från beskyllningen för uppsåtligt mord och dömdes till galererna på lifstid. i En otalig menniskomassa strömmade till Bicetre den dag, då Coignard skulle transporteras till Toulon, och i hvarje stad som han passerade, visade folket samma nyfikenhet att se den brottsling, som genom sin list och sin dumdristighet lyckats förvärfva sig sjelfva konungens aktning och vänskap. Vid ankomsten till Toulon mottogs han af sina gamla kamrater med stor entusiasm. Ex grefvinnan som som blifvit frikänd, följde med honom till Toulon och stadnade hos honom tils han några år derefter afled. Franska adelns föregående utvandring till olika delar af Europa och den allmänna politiska förvirringen i Europa förklarar väl i viss mån Coignards lycka; men i betraktande af den höga ställniog, som han uppnådde, den långa tid han innehade den utan att väcka