Dagens Nyheter – 16 augusti 1865, sida 2

nom sin tapperhet återvunnit den samhällsställning, som revolutionen beröfvat honom, eller var han en förrymd galerslaf, Darius fordne kamrat? Hans identitet blef till öfverflöd bevisad och Peter Coignard jemte Rosa Marcen, den föregifna grefvinnan, och den förstnämndes bror, tjenaren som kastat ut Dariug, ställdes under tilltal. Ransakningen, som räckte i flera månader, bragte denna märklige förbrytares föregående lif i dagen. Han var son af en vingårdsarbetare, hade sjelf varit i hattmakarlära, men öfvergaf detta yrke och inträdde i republikens armå såsom grenadier. Hans militära bana fick emellertid ett hastigt slut i det han befanns ha begått åtskilliga inbrottsstölder, som hade till följd att han år 1800 dömdes till 14 års arbete på galererna. Blott två år af denna tid hade förflutit, då han trots den stränga bevakningen rymde från Toulon. Natten efter sin flykt inskeppade khan sig på ett fartyg, som skulle afgå till Spanien. Der blef han landsatt och sammanträffade i en liten stad vid kusten första gången med den unga qvinna, som sedan uppträdde uti den förnäma pariserverlden såsom grefvinna de Sainte-Helene, men ursprungligen varit piga hos grefve de Sainte-Helene. Kort efter revolutionens utbrott hade denne, som var den siste af sin slägt, lemnat Frankrike, ingått i spansk krigstjenst och blifvit skickad till Syd-Amerika. Här utmärkte han sig genom sin personliga tapperhet och sällsynta rättskaffenhet; men hans helsa började bli vacklande och han återkom till Spanien, der han dog långt från sitt fosterland och sina vänner, utan att ega stort