Dagens Nyheter – 16 augusti 1865, sida 2

hem och hemta några dokumenter, som skulle klarligen bevisa att han var den han utgaf sig för. — Vänta ett ögonblick, sade generalen, och Darius infördes. Grefven syntes något förvirrad öfver den vändning saken tog, och då han började öfverhopa Darius med oqväden, blef generalen öfvertygad att denne talat sanning. Han afbröt derför dena började ordstriden, befallte en adjutant att följa grefven hem och icke ett ögonblick lemna honom ur sigte. Då de uppnått grefvens bostad, lät adjutanten de båda gensdarmer, som följt efter dem, stadna nere på gården, och fullkomligt öfvertygad om grefvens oskuld, hvilken återvunnit sin vanliga fräckhet, var han nog oförsigtig att låta honom gå ensam in i ett annat rum för att hemta några dokumenter. Han följdes af samme betjent som kastat ut Darius, bytte kläder med denne, smög sig utför trappan och kom obehindradt förbi gensdarmerna, som blott observerade att en betjent lemnade huset. Adjutanten, som tjenat i Spanien, språkade om sina minnen från detta land med den vackra och älskvärda frun i huset och tänkte först efter en timmas förlopp på att grefven nu borde ha funnit reda på sina papper, bugade sig och gick in i rummet bredvid. — Hvar är din husbonde? frågade han dep ende betjent ban var i stånd att få fatt på. Han gick ut för en timma sedan, svarade denne. Officern fann att han blifvit lurad och först några veckor derefter greps flyktingen jemte flera andra brottslingar, med hvilka han slagit sig tillhopa. Var han verkligen en grefve de SainteHelene, en förnäm fransk emigrant, som ge