Dagens Nyheter – 15 augusti 1865, sida 3

gen, och då den stat, som i handling ådagalägger sin höga uppskattning af en utmärkt svensk kapacitet, sjelf har verldsrykte för att just i denna väg stå mycket högt. Men, slutande våra öron till för smickrets förledande stämma, utbedja vi oss i djupaste underdånighet få fästa E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på de vådor, som oskiljaktigt skulle vara förknippade med tillåtelses meddelande åt Herr Polismästaren och Riddaren Wallenberg att lemna den befattning han för närvarande i följd af E. K. Maj:ts nådiga förtroende innehar, för att i stället inträda i kejserlig rysk tjenst. Det kan icke vara för E. K. Maj:ts allseende öga fördoldt att näst Gud och E. K. Maj:t är det till Hr Polismästaren och Riddaren Wallenberg som höglofliga ridderskapet och adeln, kyrkan och alla rikets embetsmän samt krigsmakten till lands och vatten sätta sin förtröstan och lit. Ett nytt riksmöte förestår. En fråga skall der förekomma, som — vi våga i djupaste underdånighet bekänna det — väcker de största bekymmer hos en stor del såväl af det stånd, hvilket i första rummet representerar fädrens ära, som af det stånd, hvilket med sann ödmjukhet representerar det Högsta. Dessa båda stånd behöfva för uppfyllande af sitt vigtiga kall, såsom deltagare i rikets lagstiftning, 1 första rummet frihet. Och någon frihet gifves icke utom hr polismästaren Wallenberg. Der batongens frihet upphör, der vidtager folkets. Och hvem har väl någonsin häfdat batongens frihet och anseende bättre än hr polismästaren och riddaren Wallenberg! Att E. K. Maj:t allernådigt gillar -våra åsigter och känslor i förevarande afseende, derom finne Vi oss innerligt öfvertygade deraf att E. K. Maj:t bibehållit hr polismästaren och riddaren Wallenberg på hans ansvarsfulla plats, oaktadt en svag justitiekansler behagat låta ställa honom under åtal och en hofrättens advokatfiskal gått ända derhän i förnekelse af sitt adelskap att han framställt stränga ansvarspåståenden mot en nästan adlig vederlike. Och vi göre oss således underdånigst förvissade att E.K. M:ticke genom några böner af H. Kejs. Höghet storfursten Konstantin skall låta sig förmås att beröfva landet en så oskattbar juvel som hr polismästaren och Riddaren Wallenberg. Vi våga hysa det förtroende till H. K. H. Storfursten Konstantins ridderliga tänkesätt, att han icke ämnar begagna den flotta, för hvilken han står i spetsen, till ett medel att imponera på E. K. Maj:t för att derigenom förmå E. K. Maj:t att åt bonom afstå hr polismästaren och riddaren Wallenberg. Men om vårt förtroende skulle blifva sviket, om den ryska storfursten skulle kommendera upp sin flotta på Stockholms ström, så var icke rädd E. K. Moöaj:t. Vi, medlemmar af E. K. Maj:ts trogna adel, äro beredde att stå E. Maj:t bi med lif och blod, och Sverges adel kan än en gång slå ett Narva-slag med kung Carl den unge hjelte i spetsen . . . Dessutom, E. K. Maj:t, om så hårdt sker, att Stockholm blir bombarderadt, så må i Guds namn Stockholm falla. Hvad vore ändå Stockholm utan Wallenberg! Med djupaste undersåtliga trohet, vördnad och nit framhärdar etc. (Underskrifter saknas.)