Dagens Nyheter – 15 augusti 1865, sida 2

Folkskolläraremötet i Gefle. (Forts ) Brukspatron Petre ansåg fri undervisning böra beredas dem, som voro hugade att genomgå en kurs, sådan som den ifrågavarande, och trodde, att medel dertill sknlle utan synnerlig svårighet kunna anskaffas. Direktör Pettersson. Tages ynglingar ur folkskolan till småskolelärare, så får man endast en kort tid behålla dem, De betalas vanligtvis mera för annat arbete, och följden häraf blir den, att de förr eller sednare lemna sina lärarebefattningar. Qvinnan är emellertid bäst passande till lärare i småskolan. Hr Clason: Har i folkskolan en fast grund blifvit lagd för ynglingens kunskaper, bebötver han ingen särskild undervisning för att kunna bestrida lärarekallet i småskolan, och är han i bebof af ett vidsträcktare vetande, kan han småningom inhemta detta på egen hand. Om landstingen endast beviljade anslag för lärare eller lärarinnor i småskolorna, tll inköp af materiel för nämnde skolor samt för anskaffande af en och annan bok åt småskolans lärare, vore ingenting öfrigt af nöden. Hr dndersson: Angen särskild undervisning är behöllig för småskolelärarne. Ynglingen kan mycket väl på egen hand inhemta allt hvad som i förevarande hänseende är af nöden. Det finnes många, som ej ens erhållit undervisning i folkskolan och dock äro lika lämpliga till lärare, som de, hvilka genomgått seminariernal . .. Ordföranden anmärkte, alt man, för att kunna undervisa, måste vara någorlunda hemmastadd i de ämnen, hvari undervisning skall meddelas. Skolinspektören Rydberg. Då man endast undantagsvis i folkskolan påträffar ynglingar, hvilka äro lämpliga till småskolelärare, är det nödigt att läroanstalter för bildande af lärare eller lärarinnor inrättas; man kan ej meddela dem undervisning tillsammans med folkskolans barn. Deremot böra de ynglingar inom folkskolan, hvilka anses kompetenta att bestrida lärarebefattningar i småskolorna, befrias från den föreskrifna kursen i ofvannämnde anstalter, med vilkor, att de underkastas prof af skolinspektörerna. Hr Rosenlöf fruktade att allmogen icke komme att skicka sina barn till folkskolan, sedan dessa genomgått småskolan. Direktör Pettersson framhöll att det icke vore nödigt att läroanstalterne för bildandet af småskolelärare voro stationära; undervisningen i desamma borde kunna börja och sluta när behofvet så påkallade. Ordförandens proposition, att mötet måtte uttala den åsigten, att läroanstalter (liknande de af direktör Pettersson omnämnda och förordade) för bildande af småskolelarare böra inrättas, blef slutligen med ja besvarad. Derpå handlades 2:dra frågans 3:dje mom.: Huru böra de särskilda läroämnena, med hänsyn till folkskolans uppgift och ändamål, vid undervisningen behandlas? Lektor Nordlund ansåg aritmetiken böra bibringas barnet på ett mera rationelt sätt, än det nu brukliga, och framställde i ett löngre föredrag en särdeles enkel och såsom det syntes oss, i allo utförbar metod härför, hvilken han, på af mötet framstålld önskan, lofvade att i ett skriftligt anförande närmare utveckla, för att protokollet bifogas. — Flera talare hyste i ifrågavarande hänseende samma åsigter som hr Nordlund, och bland dem br Ekelundb, hvilken derjemte förordade hufvudräkningen, som förmådde barnet att tänka fort och redigt. Rörande undervisningen i sång voro de fleste af den tanken, att noterna borde föredragas framför sifferskriften. En och annan talare förordade emellertid den sistnämnda, hufvudsakligen af det skäl att barnet oftast hade svårt att lära sig noterna. Mötet stannade dock vid den meningen, att notskriften borde i skolorna användas sedan nybegynnarne med ledning af sifferskriften inhemtat sångens första grunder. Häremot reserverade sig br Rosenlöf, som ansåg det vara onödigt att gifva barnet dubbelt arbete genom alt låta det lära sig sifferskriften. . Frågan om huru man borde gå till väga vid undervisningen i svenska historien diskuterades särdeles lilligt. Hr Nordin. De nu begagnade läroböckerna i svenska historien äro i hög grad olämpliga; de äro ortoch namnregister samt hafva ett stort öfverflöd på årtal, men göra icke, såsom de borde, barnet ber kant med svenska folket, Dess historia i politiskt och socialt hänseende är det hufvudsakligaste, hvarpå man bör fästa lärjungens uppmärksamhet. Ordföranden tillkännagaf, att samma Ååsigter uttalats vid folkskoleinspektörernas sista möte. Skolinspektören Rydberg. Svenska historien bör tillika våra vårt folks kulturhistoria. Barnet hör erhålla kännedom om de olika utvecklingsgrader, i hvilka folket på olika tider befunnit sig, med ett ord, erfara huru det trappsteg från trappsteg uppstigit på den höjd af utbildning och förädliog, det nu innehar. Hr Rosenlöf delade de föregående talarnes åsig