Dagens Nyheter – 12 augusti 1865, sida 2

— Ni hur bedt om ett samtal med mig, sade don Pedro. — Ja, svarade höfdingen med allvarlig, nästan sorgsen stämma, men med er ensam. — Denne man är en af mina äldsta tje nare; han åtnjuter hela mitt förtroende. — Hvad jag ämnar säga er bör icke upp: fattas af några andra öron än edra egna. — Gå ut, Luciano, sade don Pedro, men aflägsna dig inte alltför långt. Inspektoren kastade en blick lågande af raseri på Tigerkatten och gick knotande sin väg. — Nu äro vi ensamma, återtog don Pedro; ni kan nu tala fullt öppet med mig. — Det är just hvad jag tänker göra, sv8 rade höfdingen med dof röst. — Är det om min dotter ni ämnar tala? — Om henne och äfven andra, återtog Tigerkatten i samma ton. — Jag förstår er inte, höfding, utan skulle vara er särdeles förbunden, om ni behagade förklara er litet närmare. — Jag vill straxt göra detta, det tjenar ingenting till att uppskjuta längre dermed Jag har många gånger önskat att få språka förtroligt med er. Se på mig, don Pedro, se på mig riktigt! Känner ni inte igen mig? — Jag tror mig icke någonsin ha sett er före den dag, ni så gästfritt mottog mig i er teocali. Höfdingen återtog med ett vildt och hånfallt leende: (Forts.)