Luciano och förde honom ett stycke afsides; ser ni, jag vill inte att någon obehörig person skall uppsnappa hvad jag har att säga. En timma sednare, d. v. s. klockan elfva på förmiddagen anlände Tigerkatten till lägerplatsen, såsom Zopiloten anmält. Höfdingen var klädd i jagtdrägt; han hade inga vapen, åtminstone icke lät han några synas. Så snart han sagt sitt namn åt utposten, lät denne honom fritt passera och bad honom vända sig till inspektoren, som gick och promenerade fram och tillbaka en bit derifrån. Tigerkatten kastade en spejande blick omkring sig, då han kommit in på lägerplatsen, men upptäckte ingenting, som föreföll honom misstänkt. Han följde utpostens anvisning och gick fram till inspektoren. — Hvad vill ni här? tilltalade honom don Luciano i sträf ton. — Jag önskar tala med don Pedro de Lung, genmälde Tigerkatten höfligt. — Jaså. Följ med mig då! don Pedro väntar er. Och utan vidare ceremonier förde inspektoren honom till hyddans ingång. — Stig in bär, sade han, så träffar ni den ni söker. — Hvem är der? sporde en röst från det inre af kojan. — Ädle herre, svarade inspektoren ödmjukt, det är den der indianen, som anhållit om den äran att få tala med er. 8e så, gå in nu, tillade han och vände sig till höfdingen. Denne följde honom utan att svara och båda två inträdde på en gång i hyddan