Dagens Nyheter – 12 augusti 1865, sida 2

gåuger mer en hvit, som byter om skinn och blir indian, än ett veritabelt rödskinn ; jag har aldrig tyckt om kameleonter. — Ja, ni har rätt, Luciano; emellertid få vi lof att vara medgörliga under sådana här förhållanden. Hufvudsaken är att på ett el-. ler annat sätt söka återfå Hermosa, och för att ernå detta resultat, böra vi med glädje underkasta oss hvilka obehag som heldst. — Det är sannt, ädle herre; men ni vet sjelf lika väl som jag, att Tizgerkatten är en afskyvärd skurk utau all tro och heder; lyd mitt råd; akta er för honom! — Jag kan intet ondt göra honom; jag har gifvit mitt hedersord. — Ja, det var sannt, knotade inspektoren. Men jag har inte gifvit mitt, tillade han straxt derpå i glädtig ton. — Var försigtig, Luciano, och framförallt undvik att uppväcka denne mans misstankar. — Var lugn, ädle herre, er heder är mig olika dyrbar som min egen, men jag bör icke, om ni behagar anförtro er åt en så fulländad bof som den der, lemna er utan allt skydd och försvar. Sedan inspektoren yttrat detta, gick han ut ur hyddan, förmodligen för att betaga sin husbonde möjligheten att framkomma med några ytterligare invändningar. — Ah! sade han till el Zapote, som han träffade ute på slätten, det var just er jag sökte, tappre gosse. — Mig, inspektor? Jaså, det var bra vi möttes då. Hvad är det fråga om? svarade vaqueron gladt. — Kom med mig, kamrat, genmälde don