Dagens Nyheter – 11 augusti 1865, sida 3

ifäkfarpoesi. I gårdagens numme af tidn. Wiktaren läses följande ljufliga ut glutelse i ett samtal mellan ett par fruar rö rande deras älskligsämne: pigorna.: Den ena frun till den andra: O, bvad du är snäll, som hit nalkas i qväll Alt stormen fördrifva och solsken oss gifva! Jag var sjuk och nervös och ledsen och bös — .. Men din blida gestalt kommer ljuf efter allt, Som eu russin efter ett glas engelskt salt! Samt derefter till förklaring öfver den påkomna vreden: Ja, se der! hon slog sönder min vackraste vas! Der den ligger i kras! . . . o hvilket . . oK) EE!!! kavakferistiskt Yyltrande af FLinceitn. Då presidenten Lincoln i början af kriget förklarade, att han icke kunde underhandla med rebellmyndigheterna såsom sådana, framdrog hr Hunter flera exempel ur historien och erinrade om att Carl I underhandlat med sitt rebelliska parlament. Lincoln svarade bärpå: Kommer pi till mig med historiska saker, så måste jag visa er till hr Seward, ty han är hemma i sådant, och jag ger mig ej ut för något universal-snille. Det enda som jag ur historien kan klart påminna mig, är att Carl I förlorade sitt hufvud. Så vexla menniskornas öden! För några dagar sedan mötte den fordne Arabhöfdingen Abd-el-Kader en äldre herre på Rivoligatan i Paris. De blickade på hvarandra och helsade derefter tigande på hvarandra. Abd-el-Kader åkte iett kejserligt praktekipage, ) Det uteslutna rimmet återfinnes i Wäktaren.