Dagens Nyheter – 11 augusti 1865, sida 2

s.å prisa oss lyckliga, att vi i tid genomskådat bofven; nu behöfva vi inte frukta honom mera. — Tack, Estevan, sade donna Hermosa och räckte honom handen. — Men hur kunde ni slippa från ert sällskap och komma tillbaka hit, min vän? frågade jigaren. — Åh! det gick för sig utan svårighet ; jag steg helt enkelt fram till Tigerkatten och sade honom, att jag inte vidare var road af att färdas i hans sillskap. Han tycktes bli något häpen, men svarade ingenting. Som jag ej hade något mora att tillägga tog jag till flykten vid första krökning af vägen; och 80 här ha ni mig nu. —, Ni har handlat mycket klokt, min vän, och; jag tackar er af allt mitt hjerta; men hvad tycker ni, vi. skola företaga oss? Jag har gifvit mitt hedersord på att stanna . — Det gör ingenting. Man är väl inte skyldig att hålla löften, som en fiende aftvingat en i afsigt att bereda ens förderf. Följ mitt råd, och lemna Voladero på ögonblicket; måhända kunna vi genom att i förtid inträffa vid don Pedros lägerplats förhindra någon ytterligare olycka som Tigerkatten ämnat tillställa. — Ja, ja! ropade donna Hermosa ifrigt; Estevan har rätt. Vi ge oss utaf straxt! (Farta Y