Dagens Nyheter – 11 augusti 1865, sida 2

— Ja visst, min vän; det kommer jag att minnas så länge jag lefver. — Ni erinrar er det samtal, ni hade med Tigerkatten på den der holmen, och hvartill jag, er båda ovetande, var vittne, alla de låga insimuationer han dervid gjorde, och huru hvarje hans ord andades det mest oförsonliga hat till don Pedro. — Ja, ja, min vän, allt det der mins jag nog, men jag förstår inte ännu, hvart ni vill komma. — Vänta bara, skall ni få böra. Tigerkatten tror sig icke kunna nå don Pedro personligen med sin hämd; men han känner, huru högt godsegaren älskar sitt enda barn och vill derföre ge honom ett hårdt slag genom att göra henne olycklig, vanärad och öfvergifven. På denba plan har han visst länge rufvat. Utan att sjelf vilja eller veta det, har ni varit hans medbrottsling; ni älskar donna Herr mosa, ni har gjort allt för att rädda henne, han föreslår er att återförskaffa henne friheten genom att vistas ensam med henne i två dygn; förstår ni mig nu? — O! det är fasaväckande! ropade den unge mannen med den lifligaste förtrytelse. Donna Hermosa gömde sitt ansigte i sina I händer och utbrast i gråt. — Förlåt mig den sorg jag förorsakat er, mina vänver! återtog Estevan; men jag har velat att ni skulle taga er tillvara, och I har derföre måst helt oförtäckt framställa den der uslingens nedriga syfte. Hvadan detta djupt rotade hat till don Pedro? Det kanen dast satan gjelf säga. Oss rör det föga; vi