sions-, etorskificsoch afvittrings-landtmätares pensioner 2,500 rdr. Vi sakna utrymme för det ifrågavande memorialets införande 1 sin helhet, men anteckna derur några märkliga förhållanden, som ådagalägga, huru styfmoderligt man hittills behandlat landtmätarne. Att deras tjenstgöring är i hög grad mödosam och frestar den starkaste helsa-mer än, snart sagdt, någon annan sysselsättning i det allmännas tjenst, är en känd sak. Vi hänvisa för öfrigt till den teckning af en storskifteseller afvittrings-landtmätares mödor och försåkelser i och för tjensten, som vi redan meddelat efter iandtmäteristyrelsens underdåniga memorial om förbättring af nämnde tjenstomäns alöningsvilkor. Dertill har man icke tagit hänsigt vid Vestämmandet af somme tjenstemäns pensioner, ehuru sådant, med hänsigt just till meningen med pension, rätteligen borde skett. Utan då t. ex. on aktuarie i kollegier och hof-rätter, trotts sin lugna tjenstgöring i väl uppeldade rum 4 å 6 timmar om dagen, åtujuter i pension vid 65 ärs ålder 2,500 rdr, så får vid samra ålder den i skog och mark på fältfot lefvande, af gikt och reumatism hemsökte storskifteseiler afvittrings-landtmätaren icke mera än 900 rdr. Och detta är så mycket orättvisare, som en dylik äldre landtmätares årslön nu utgör 1,800 rdr samt rikets ständer redan år 1858 beslutat, hvad ock kungl. maj:t gillat, att utgående tjenstemän i allmänhet skulle såsom pension åtnjuta ett belopp, som motsvarade hela lönen, då denna ej öfverstiger 3,000 rdr. Nämnde år bestämdes ock, att åtskilliga tjenstemän, hvilkas löner, i anseende till säkra sportiar eller andra extra ordinarie inkomster, blifvil bestämda till ligre belopp, än deras vederlikars, hvilka saknade dylika inkomster, ändock skulle åtnjuta i pension lika mycket, som förberörda vederlikar med högra jöner. Men denna rättvisa vederfors icke landtmätarne. Ty ehuru försteoch andre-landtmätare, de förre med 1,800 och de sednare med 900 rårs lön, skola, med hvad de kunna förtjena på landtmäterigöromål för enskildta, fylla bristen mellan nämnde löner och hvad ietuadskostnaderna utgöra, äro ändock desse tjenstemäns pensioner icke högre än deras små löner. Det är sådana orättvisor, som landtmäteristyrelsen nu afsett att få afhjelpta och hvari den desto heidre hoppas framgång, som landtmätarve, hvilka sedan år 1766 haft rittighet att söka och erhålla — h:ilket södnuaro flera gjort — alla slags tjenster vid landtstaten och derigenom viana lugn på äldre, samt högre pension på gamla dagar, förlorat nämnåse rättighet genom de i år utfirdade föreskrifterna om vilkoren för anställning i statens civila tjenster. Ny lönereglering för Rikets General-Landtmåäteri-kontor. Härom har landtmäteri-styrelsen den 31 sistl. juli till kongl. maj:t afgifvit underdånigt förslag. Då styrelsens chef förlidet år af kongl. maj:t tillades titel och värdighet af generaldirektör, så klandrades det a både enskildt och i tidnvingarne, och man påstod, att hr Falkman skulle begagna sin rättighet att i slyrelsen allena besluta, till att söka förskaffa sig en, den högre embetsvärdigheten motsvarande betydlig lön. Detta var ock så till vida antagligt, som man kände, att general-direktörerne Stråle och Ros hos regeringen, kort före sistförflutna riksdag, ändock lika väl aflönades gom den nye general-direktören, begärt löneförhöjning. Men vi finna nu, att hr Falkman, som, efter hvad vi redan omförmiält,