Dagens Nyheter – 10 augusti 1865, sida 3

sökte genom ett rekommendationstal framställa hans utmärkta egenskaper i den fördelaktigaste dager. Hans motståndare läto stenografera kandidatens valtal, för att konstatera hans själsegenskaper och meddela nu i tidningarne innehållet deraf. Lord Uffington är kapten vid gardet. Hans tal börjar sålunda: Gentlemen — jag är en anhängare af den regering, som har regerat under de sista sex åren, och jag är af den tanke — af den tanke — att den bör upprätthållas. (Kandidaten gör ett uppehåll och ser en stund ned 1 sin hatt; då man märker, att han har ett papper i hatten, ropar en stämma: Ni har mera i hatten än i hufvudet!) — Det konservativa partiet har på sista åren bekämpat allt, som läade till allmänhetens bästa. Den utländska politiken — (en röst; Tag fram den utländska politiken ur hatten. — Allmänt skratt.) — Här är .den! (Den hedervärde kandidaten tar fram sitt papper ur hatten och håller det upp i vädret, hvarvid åhörarne utbrista i ett ohejdligt skratt. Detropas: bravo! det var rätt !) Mina herrar! det är nog mycket bra, men om ni tror att saken är så lätt, så kom en gång sjelfve hit upp och försök. (Skallande skratt.) — Nå, det må nu vara hur det vill; de upprätthöllo freden, men hade man låtit dem handla efter eget behag, så hade de uppoffrat denna stora fredens välsignelse, och — och — (flera röster i hopen : Så hjelp då den unge mannen litet!) — tyst, bry erinte om det! — de upprätthöllo freden. Hvad Amerika angår, så var det utan tvifvel det konservativa partiets afsigt att förena sig med sydstaterna. (Röst ur hopen: Hvem är er hattmakare! Kandidaten: Tillåt mig fråga, hvem ni handlar hos? Allmänt skratt). — Af dessa skäl, mina herrar, vill jag understödja det nuvarande parlamentet. (Höga skrattsalfvor.) Jag hoppas att ni skall göra detsamma! (Horrar Bouverie och Barret, som rekommenderat. kandidaten, hviska honöm några o:d i örat; hans öfriga vänner hålla händerna för ögonen och synas illa till mods. Efter några minuters uppehåll fortfar kandidaten): Ja, alltihop är mig mycket likgiltigt! Jag har ingen lust att hålla tal! (Skallande sxratt. En röst: Vill ni då inte sjunga en viea för oss. — fn annan röst: Skicka honom tillbaka till skolan, Barret; låt oss få en karl med litet mera i hufvudet och mindre i hatten.) Efter en ny paus fortsätter kandidaten: Tänk er att ni haft tre konservativa medlemmar, hvad skulle det då blifvit af den franska traktaten? — den bästa traktat, som någonsin — hvad säger jag — som på flera århundraden blifvit afslutad (orden framkommo så osammanhängande och afbrutna, att publiken hålles i jemnt skratt) som ej blott bevarar freden mellan båda nationerna, utan ock bidrager till — till (kandidaten vänder sig om till Bouverie och Barret och frågar: hvad till? hvad till? — Nya våldsamma utbrott af skratt). Godt, mina herrar! Jag är ingen talare, men jag tänker rösta ärligt! (bravorop) Dermed slutade lord Uffington och gick ned från tribunen. Till lycka för partiet föll han igenom vid valet. Heta somrar. År 638 förtorkade alla källor; 879 nedföllo arbetarne på åkrarne kring Worms döda af hettan; 933 förbrändes säd och rotfrukter; 1000 uttorkade alla floder och källor i Frankrike, så avt fiskarne dogo, förskämdes och förorsakade ett slags pest; 1022 dogo menniskor och djur i följd af den oerhörda värmen; 1132 torkade jorden så att -remnor uppstodo deruti, åar och källor utsinade och Rhenbädden låg torr vid Elsass; 1276—77 uppbrändes allt foder af hettan; 1393 och 1474 var Donau nästan utan vatten i Ungern; 1718 stängdes för värmens skuld alla teatrar i Paris, under fem månader föll ingen regndroppe, termometern visade 36 grader i skuggan, ängarne voro nästan förbrända och fruktträden blommade flera gånger; 1802 rådde i Paris den största hetta man iakttagit efter termometerns uppfinning, och sednast 1864 räknade man der 35 grader i skuggan. —— RR Ofrivillig sjöresa. Förliden vecka anlände till Hamburg en der boende köpmansdotter från Newyork jemte sina båda barn, sedan hon nyligen förlorat sin man, som: dött af ett i kriget erhållet sår. Då enkan skulle resa följdes hon till fartyget af sin syster och hennes två söner. Den yngste af dessa, en ostyrig tioåring, lyckades trots modrens förbud att komma ombord å fartyget, der han företog allehanda halsbrytande gymnastiska öfningar. På upprepad tillsägelse att lemna fartyget, försvann han ganska riktigt, men gick icke i land, utan kröp ned i en mörk yrå djupt ned i fartyget, i afsigt att stanna der till kort före fartygets afgång och då öfverraska sin moder och moster med sin närvaro. Händelsen fogade så att han råkade på sjuk-kojen. Dörren stod öppen och han tvikte att platsen såg lämplig