katten, hans fyra följeslagare och öfverfogden började sin vandring utför berget. När Tigerkatten hunnit fram till de första träden, vände han sig om och såg åt bergsklyftan, i hvilken don Fernando just då inträdde. — Ah! mumlade han med ett dystert leende och gnuggade händerna mot hvarandra ; så får jag då ändtligen hämnas; Han satte sig åter i gång och var snart försvunnen i skogen. XVIII Voladero de las Animas. Vi ha sagt, att don Fernando OCarril eller Stenhjertat hade tillbragt största delen af sitt lif i ökoen. Af Tigerkatten uppfostrad till bijägare, hade han flera gånger låtit sig föras af slumpen till de farliga trakter, der han nu befann sig. Också kände han till Voladeros alla vinklar och vrår. Han hade till och med flera gånger sökt tak öfver hufvudet i den håla, der donna Hermosa nu var gömd. Det var honom derföre icke svårt att få reda på denna, ehuru dess ingång var så väl. dold, att hvarje annan än han förgäfves skulle ha, letat efter densamma. Denna håla är en bland de största märkvärdigheter i trakten; hon är delad i flera skiljda gångar, som sträcka sig åt olika håll djupt in under berget. Jägaren hade gått in i hålan, som till hela