Dagens Nyheter – 10 augusti 1865, sida 2

sin vidd är så pass ljus, att man kan urskilja äfven mindre föremål på tjuga å tjugufem stegs afstånd; detta kommer sig deraf att dagen intränger genom en oändlig massa små springor. Den unge mannen var nedstämd ; det vilkor Tigerkatten förelagt honom, oroade honom mycket. Han gjorde sig den frågan, hbvarföre höfdingen fordrat, att han skulle qvarstanna på berget. två hela dygn, ensam med den unga fickan; Han anade, att. detta vilkor gömde en snara; men hvilken var då denna snara? 98e der, hvad :don Fernando icke kunde utfundera. Han gick framåt med långsamma steg, och såg sig omkring åt höger och venster, för att finna. den han sökte. En hel halftimma förflöt sålunda, utan att han var i stånd att upptäcka någonting som antydde den unga flickans närvaro. Emellertid var solen i nedgående och uppnådde snart horizonten; i hålan, som äfven midt på dagen endast var sparsamt upplyst, började nu ett allt djupare mörker utbreda sig. Jägaren insåg omöjligheten af att. fortsätta spaningarne i mörkret och vände tillbaka för att skaffa sig något lysmedel. Vid sjelfva ingången till bergsklyftan låg en mängd torrvedsfacklor omsorgsfullt uppstaplade; den unge mannen skyndade sig; att slå eld mot stålet och antända en fackla; derpå tog han denna i handen: och fördjupade sig ånyo beslutsamt i det inre af hålan. (Forts.)