Dagens Nyheter – 10 augusti 1865, sida 1

Stenbjertat. Lifvet bland mexikaner och viidar (Fortsättning af Bi-jägarne.) ArGustave Almard. (Forts, fr, n:r 183.) — Förlåt, käre vän, sade denne kallt; den gången tog du miste; och han fattade tag i ormens stjert och slog honom mot en trädstam, så att hans hufvud krossades. Den der gynnarn hade minsann inte varit god att råka ut för, tillade han, om vi varit värnlösa; den starkaste karl dör inom elfva minuter, sedan han blifvit huggen af en sådan der orm: först blir man gul, sedan grön; derpå sväller man upp och så dör man. Efter döden har man den trösten att ännu en gång få byta om färg; man blir nemligen svart i stället för grön. Det är besyvnerligt, eller hur tycker ni, Estevan? — Det är ohyggligt! svarade denne. Man må verkligen säga, att ert botemedel är oskattbart, Fernando. — Jag skulle tro det, återtog bijägaren; om vi inte känt till det, hade Vi varit döda båda två vid det här laget. — Tror ni det, köre vän? — Ja viest. Slå ibjäl den der huggarn, som krälar uppför benet på er! — Ja, för tusan, den der var inte blyg af sig. Medan den unge mannen sade detta slog han itu ormen med sin käpp. — Hvilken förtjusande trakt, eller hur?