Dagens Nyheter – 9 augusti 1865, sida 3

ste gå ut genom ett fönster, och hoppa ner på öfversta vånivgens balkong, derifrån han begaf sig till kontoret och räddade 500,000 dollars i assignationer, innan han lemnade byggnaden. Föreståndaren för museet hade några dagar före branden erhållit en avonym skrifvelse, hvari man hotade att bränna museet derför att der förevisades en vaxfigur, föreställande Jefferson Davis i fångdrägt. Ingen menniska omkom vid tillfället, och de festa djuren räddades också. Den stora jättebjörnen hissades ned från ett fönster. Den dresserade skälhunden fick man också ut, ehuru han stretade mot af alla krafter. Cisternen, som innehöll valfisken och krokodilen, öppnades så att vattnet fick strömma ut i det brinnande huset, och man lemnade de båda djuren att stekas heldre än att kokas. Barnum, som för tillfället var i Bridgeport, telegraferade genast till sin agent, att han skulle resa öfver till Europa, för att söka upp märkvärdigheter till ett nytt museum. Blicten plockar kycklingar. En besynnerlig verkan af blixten upptäcktes nyligen af två bondflickor, som voro på väg till marknaden i Bressuire med hvar sin korg lefvande kycklingar på ryggen. På vägen öfverföllos de af ett svårt oväder, som tvingade dem att taga sin tillfykt under en hög klippa. Då de sutto der slog åskan ner tätt intill dem; men de sluppo undan med förskräckelsen, och en våldsam kroppskakning. Då de sedermera kommo fram till marknaden och öppnade sina korgar, märkte de till sin stora förundran, att alla kycklingarna voro plockade, så att de inte egde en fjäder gvar. Linevibes död är titeln på en ny pjes som nyligen gifvits i Miänchen. Författaren bor i Reger-urg. Under det han höll på med pja. , sexer han till den aktör i Minchen, som skul!e spela Lincoln, att mordet icke gerna lit sig framställas på teatern och att han endast i berättande form ämnade vidröra det. Men vår Minchener-Lincolv var ej belåten dermed, utan författaren erhöll en så lydande telegrafdepesch: Mordet i logen måste ske. Svar med omgående. Några timmar derefter infann sig en poliskommissarie hos författaren och bad HKötigt men bestämdt om förklariog på den gåtlika depeschen. Historien tillägger att polismannen, efter erhållen upplysving om sammanhanget, var nog human ätt — förvånad och skrattande åt misstaget — åter aflägsna sig. Skendöd. I en by nära Saumur blef en gammal man vid namn Peter Grangeran lefvande begrafven. Dödsfallet hade icke blifvit enligt Jagens föreskrift attesteradt af likare. Då dödgräfvaren började skotta igen grafven hörde han ett buller, som tycktes komma ur kistan; äfven en aunau närvarande person hörde tydligt att det bultade i kistan. Dödgräfvaren sprang till presten, som tilisade honom att underrätta familjens om händelsen. Hvilka vidare åtgärder som vidtlogos, är ej bekant; kortligen, gubben stannade qgvar ikistap och blef riktigt begrafven. m-ae a