Dagens Nyheter – 9 augusti 1865, sida 2

saften i en flaska; han gjorde detta utan att begripa, hvad det skulle tjena till. De båda männen voro sysselsatta omkring en timma; efter förloppet af denna tid var flaskan fylld af en grönaktig vätska. — Hvad skola vi nu göra? frågade don Estevan. — Nu min vän, svarade don Fernando skrattande, skola vi kläda af oss, och med våra knifvar göra små inskärningar, så pass djupa att blodet tränger fram, på bröstet, armarne och benen, mellan fingrarne och tårna, samt sedan indrypa denna saft i såren. Har ni mod att följa min ordination? — Ja visst, min vän; dock tror jag operationen kommer att bli temligen smärtsam. Men hvad få vi för nytta af att underkasta o88 den? — Jo, vi bli osårbara; om vi också stingas af hundratals ormar, komma vi inte att lida mera af betten, än om vi stuckit oss på törnen. Jägaren afklädde sig härpå och började att göra inskärningar på kror pen; don Estevan tvekade icke att följa hans exempel. När de skurit sig litet här ech der, ingjöto de mikania-saften i såren, förblefvo en stund nakna för att saften skulle få tid att tränga in i köttet och klädde sig sedan. — Se så, nu äro vi riktigt stålsatta, sade don Fernando; det är inte värdt att ta med hästarnas de stackars djuren skulle ofelbart dö, ty de äro ej osårbara såsom vi; när vi komma tillbaka, återfinna vi dem nog, om vi bara binda dem vid hvar sitt träd.