Dagens Nyheter – 9 augusti 1865, sida 1

till er och säger så här: hälften af farorns tillhör mig, och jag gör nu anspråk på dennes halfpart. — Vän, svarade don Fernando med rörelse; jag fruktade hvad som händt, jag anade den begäran, ni nu framställt. Ack! ni har rätt; det företag, jag har i sinnet, är Verkligen ytterst vågadt; endast Gud vet, om jag lyckas. Hvad tjenar det då till att störta er med mig i förderfyet? mitt lif har inte varit annat än en lång sorgetid. Jag uppoffrar det derföre gerna, om jag kan aftorka denne arme faders tårar, som begråter sitt förlorade barn. Det är min lott att vara olycklig här på jorden, min enda glädje är att bidraga till andras lycka. Låt mig gå mitt öde till mötes; hela verlden ler emot er, ni har en mor, som ni älskar och som afgudar er; jag, jag är ensam; om jag dör skall ingen, med undantag af er, sörja mig. Om ni följer med mig och stupar vid min sida, skall jag sedan anklaga mig att ha förorsakat er död. Estevan, bespara mig åtminstone den smärtan! — Mitt beslut är oryggligt, min vän. Hvad ni än må invända, följer jag med. Trofasthet är såsom ni vet en dygd, som går i arf inom min familj; jag bör nu göra för er hvad min far vid ett annat tillfälle icke tvekade att göra för den familj, till hvilken han, likasom jag, stod i stor tacksamhetsskuld. Jag säger er ännu en gång, käre Fernando, min pligt fordrar att jag följer er. — Var inte enträgen, Estevan, jag bönfaller er derom. Tänk på er mor, tänk på hennes sorg! — Jag tänker i detta ögonblick epWast