Dagens Nyheter – 8 augusti 1865, sida 2

himlen var mörkblå och beströdd med millhoner tiodrande stjernor: fullmånan spred ett klart sken, så att man kunde urskilja föremålen på långt afs:ånd; aftonvinden hade afkylt luften, som uuder dagen varit olidligt het. Också tycktes våra resevärer, som sutto framför hyddan och inandades denna lifgifvande Jlutt i djupa draz, vjuta obeskrifligt af den herrliga nattens be hag. Då don Pedro och haus båda inspektorer jemte don Fernando begifvit sig ut på spaningar efter Hermosa, hade donna Mannvela, ömhjertad och hängifven som hon var, icke velat öfverge hvarkea sin husbonde eller sin son; hon hade fordrat sia del i de faror dessa gingo till mötes och sagt, att det var hennes pligt i egenskap af den unga flickans amma att uppsöka henne Den gamla damen hade varit så enträgen, att godsegaren, som -blef rörd af så mycken ädel sjelfuppoffring, icke kunde motstå hennes böner utan medgaf, ehuru motvilligt, att hon ficz följa med, Donna Manuela hade hand om hushållsbestyren under resad, hon såg till, att alla fingo sina materiella behofver fyllda, vårdade de; sjuka och spelade med ett ord en husmoders roll i denna familj af femton eller tjugu katlar, som alla hade den största aktning och vördnad för henog. Hon gf dem råd, till hvilka de gerna lyssnade; men dessa råd angingo bästa sättet att behålla helsan och lifva mocet; i öfverläggningarne om sjelfva expeditionen blandade hon sig aldrig. När natten. inpbrutit, kom hon ut ur hyddan med allabanda matvaror och utdelade g dossr