Dagens Nyheter – 8 augusti 1865, sida 2

hvad j ):g no sagt er, är icke en tom forespegling, utan skall verkligen inträffa på den dag och timma jag bestämmer! Med dessa ord lemnade han den unga flickan utan att ge henne tid att uttala det svar hon bade på lipparne. Jag låg i gräset några steg från donna Hermosa. Förmodligen varseblef icke Tigerkatien mig, eller också trodde han mig vara insomnad. På så sätt fick jig höra hela samtalet, Nå vidt jag vet, var Ja tta den enda gång höfdingen språkade med fången, ehuru han alltid behandlade hen ne med ev mildhet, som föga öfverensstimde med hans karakter och !yone. Secan vaquiron iystuat yitrades på en Jång stund icke ett ord; alla voro försänkta i djupt begrundande of hvad de hört. Don Fernaodo rädbråkade förgäfves sin hjerna för att utfuadera motiverna till Tigerkattens upptörande; han eriurade sig hvad banditven en gång yttrat till honom, just angående havs förbindelse med donna Hermosa. Tonillos berättelse gaf vid handen, att den gsmle skurken ännu hade samma favoritplao. Mun för hvad ändämå handlade han så? Detta var .den fråga, som den unge mamnen gjorde sig, men icke kunde besvara. Emellertid hade solen gått ned, och natten nästan omedelbart inträdt, såsom alltid är fallet i tropikens länder, der ingen skymning finnes, Det var en af dessa angenäma amerikanska nätter, under hvilka tusen väldoftande ångor uppstiga ur jorden och naturens skijla ljud tyckas sammansmälta i en ljuf melodi;