Dagens Nyheter – 7 augusti 1865, sida 2

— Det kan jag inte göra, ädle berre, sade han; vid min eviga salighet svär jag er, det är mig omöjligt. — Aha! återtog den unge mannen; jag har glömt säga er en sak. —Hvad då, ers nåd? svarade el Zapote, något orolig öfver den vändning samtalet tagit. — Jo, att om ni inte antar mina propositioner, skjuter jag er utan förskoning för pannan. Tonillo såg jägaren i ansigtet; han märkte, att det nu icke gick an att skämta längre, och att samtalet hotade att få ett tragiskt slut. — Tillåt mig åtminstone förklara mig, ers nåd, sade han. — Var så god, mer än gerna; jag har inte brådtom, svarade den unge mannen något sträft. — Jag kan icke föra er till det ställe, der Tigerkatten för närvarande uppehåller sig, sade han; men jag kan anvisa er, hvar det är beläget, och säga er dess namn. — Nå, det var redan något. Jag är säker på att om ni får fortsätta att tala det inte skall dröja länge förrän Vi bli ense med hvarandra. Det är bara ledsamt, att man alltid skall nödgas gå till sådana ytterligheter, som att hota er med döden, innan man kan komma på förtrolig fot med er.