Dagens Nyheter – 7 augusti 1865, sida 2

inlösa dem, så snart vi kommit tillbaka till San-Lucar, med en summa af sjutusen femhundra piastrar ). — Och ni har dessa diamanter på er? frågade Tonillo med af rörelse darrande stämma. — Se här äro de, svarade den unge mannen, i det han framdrog ur barmen en liten skinnpåsg, öppnade, denna tog tre temligen i stora ädla stenar derur och lemnade dessa åt banditen. Denne mottog dem med en åtbörd af glädje, och betraktade dem en stund med ögon, som lyste af förtjusning, och lade dem sedan ned i barmen. — Ett ögonblick! sade don Fernando och smålog, jag har ännu icke sagt er mina : vilkor. — Jag antar dem, hvilka de än må vara, ; erg höga nåd, ropade Tonillo ifrigt. För knäfveln, sjutusen femhundra piastrar! Det är ju en hel förmögenhet för en sådan fattig stac; kare som jag. — Ni har således redan tillräckligt öfI vertänkt saken? — Ja, det har jag visst; hvem vill ni jag skall taga af daga? —— Iugen, svarade den unge mannen kallt; jag fordrar bara, att ni genast för mig till det ställe, dit Tigerkatten begifvit sig. Vaqueron skakade på hufvudet med missbelåten min, så snart han fått höra denna proposition. ) Ungefär 28,120 rdr rmt.