Dagens Nyheter – 7 augusti 1865, sida 2

— Förtjenar ni mer än väl, fortsatte odon Fernando; jag har sett få personer, som i i j I haft en så respektabel samling laster som ni, käre herre; jag behöfver således endast välja hvilken passion jag skall kittla. Jag har tyckt mig märka att bland edra många laster girighetea antagit de mest kolossala proportioner. Det är således er girighet, som jag beslutat angripa, för att först lyckas intaga er till min iördel. Tonillos ögon gnistvade af begärelse; han Hd Oo 2 anade redan att det var fråga om pengar. — Hvad fordrar niaf mig? frågade han. — Låt mig först säga hvad jag erbju der i betalning, så skall jag sedan framställa . mina fordringar. Hör mig nu uppmärksamt; jag försikrar er, det är en god affär att göra. Banditen antog nu en mycket vigtig min, Intade sig intill don Fernando, stödde armbår garne mot knäna och tilislöt ögonen till hälften. i Den unge mannen återtog med tonvigt på orden: — Ni vet ju, att jag är rik, eller hur? Jag är derföre i stånd att uppfylla de förbindelser jag ikläder mig, förstår ni. Emellertid, för att undvika tidsförlust och betaga er hvarje förevändning att svika de löften, ni torde komma att ge mig, så vill jag genast lemna er tre ädla stenar, som hvardera äro värda tvåtusen femhundra piastrar. Niär alltför stor kännare af diamanter, för att icke i vid första ögonkastet kunna uppskatta deras värde. Dessa diamanter tillhöra er; jag skänker er dem; men om ni, såsom jag tror, heldre vill ha penningar, så lofvar jag er att