nen trangt langt in 1 hulvudet. — te Danska konungens och kronprinsens besök på Bäckaskog skildras af en brefskrifvare till Folkets Tidning sålunda: Då H. M:t i lördags invigde Christianstad-Hessleholmsbanan och anlände till Hessleholm, möttes han der af Kristian IX och danska kronprinsen. Danska konungen var klädd i gardesuniform, men gick in och klädde sig civil, då han såg konung Carl vara civilt klädd. Till Bäckaskog körde konung Carl för danska konungen och kronprinsen. Vagnen var öppen med tvenne säten, och vid sidan af svenska konungen satt danska kronprinsen. På andra sätet sutto danska konungen och en af de uppvaktande herrarne. KL 7 anlände konungarne till Bäckaskog, der 21 skott vid tillfället lossades. Då vagnen stannade vid slottet hoppade konung Carl skyndsamt af vagnen, tog hatten af sig och yttrade, bugande för danska konungen: Välkommen ers maj:t! Derefter intogs middag, till hvilken omkring 30 personer af adeln voro inbjudna. Alla voro klädda i svart frack. Vid bordet föreslog konung Carl skålen för konung Kristian, en skål gom helsades med fanfarer och 21 kanonskott, hvarefter regementsmusiken från Christianstad spelade danska folksången. Derefter föreslog konung Kristian skålen för konung Carl, likaledes helsad med fanfarer och 21 kanonskott, hvarefter svenska folksången spelades. XKanonskotten gåfvo eko öfver holmar och sund. Slottet var festligt ekläreradt, äfvenså orangeriet, hvarest inemot 150 kulörta lampor brunno. Efter middagen dracks strax kaffe, hvarefter konungarne, kronprinsen och inbjudna herrar begåfvo sig till orangeriet, der det började gå litet mer fritt till väga. Konung Carl gick sjelf omkring med en cigarrlåda och bjöd herrarne cigarrer. På sätt och vis uppträdde H. M:t sjelf såsom hofmarskalk. Förfriskningar intogos städse. Konnng Kristian tyckes alls icke vara sällskapskarl, och de båda konungarne samtalade icke mycket med hvarandra. Danska konungen behöll hatten på sig så äfven några af herrarne, hvaremot konung Carl endast emellanåt satte hatten på sig. Konung Carl var mycket pratsam, hvaremot Kristian IX stod merändels ensam tyst. Idet hela syntes alla ha mycket tråkigt. Konung Carl slog sig ned i en vrå och gjorde der en mängd sifferteckningar för en herre. Kl. half 11 kommo drottningen och tvenne hofdamer i orangeiret, der drottningen sedan spelade fortuna, — i brist på något trefligare, antaga vi. En gång gick konung Kristian ut i parken för att se sig om, och konung Carl kom då efter och frågade trädgårdsmästaren om han sett danska konungen derute. Danska kronprinsen för sig lifligt; han är glad och vänlig. Kl. mellan 12 och 1 gick en hvar af sällskapet till sina rum; de som ej fingo plats i slottet afreste till Trolle-Ljungby och Karlsholm. Christina Nileson t Spaa. En korrespondent till Indpendance Belge skrifver den 29 juli följande om vår landsmaninnas uppträdande föregående dagen på en konsert i Spaa, efter det han förut omnämt de andra biträdande artisterna: eHvad angår m:ll Nilsson från Theåtre Lyrique i Paris, så vann hon en verklig triumf. Man behöfver blott höra henne en gång, blott höra henne i en romans utan karakter sådan som Le Papillon et la Fleur, af Reber, och hon vinner allas sympatier. Hennes röst är smekande, frisk, af en sällsynt renhet, verkligen hänförande. Hon fraserar med en naturlig smak, som ej tyckes ha behöft något studium för att uppenbara sig; hela hennes konst synes bestå i frånvaron af konstighet. Knapt har hon börjat sin sång, förr än ni är besegrad. Det är behaget, icke ett behag. Hon gjorde också mycket stor lycka. Hon tvangs att ånyo framträda efter hvarje nummer och hon framträdde så blygsamt, att hon tjusade alla. Då man framkallade henne ville man säkerligen säga henne hur väl hon sjungit och hur angenäm hennes röst var, men