Stenbjertat. Lifvet bland mexikaner och vildar. (Forteättning af Bi-jägarne.) AA Gustave Almard. (Forts, fr. ur 179) — Ni vet, don Pedro, med hvilken sjelfförsakelse vår vän erbjöd oss sitt bistånd, då vi, förtviflade öfver donna Hermosås plötsliga försvinnande, voro alldeles utom oss af sorg och inte visste, bvad vi skulle taga oss till, för att få reda på henne. Från presidiet och hit här don Fernando visat oss vägen och dervid följt spår, som voro osynliga för våra ögon, men hvilka han, som är vän att läsa i öknens bok, med förvånande lätthet upptäckte. Det är först sedan vi kommit hit, som vi förlorat spåret, utan7att7det varitmöjligt att på något sätt återfinna det. Under de åtta dagar viuppebållit oss här, har don Fernando med prisvärd uthållighet hvarje morgon vid soluppgången stigit till häst och företagit spaningar åt alla håll. Dessa ha visserligen hittills varit fruktlösa, men hvad är det som hindrar, att orsaken till Hans långa bortovaro dennw gång just är den, att han träffat på de spår, ;han så länge förgäfves sökt? — Gifve Gud, att så vore, mid vän! Den tanken har äfven fallit mig ins dock synes det mig föga sannolikt, att hans bemödanden, som hittills ständigt misslyckats, nu skulle krönas med framgång. — Ni glömmer, don Pedro, att vi ha ätt