såsom han sjelf antydt, domnat bort, så. ått de icke förmådde bära tyngden af hans kropp. Iaspektor Luciano skyndade sig att hjell pa upp honom: ; — Åh! det är ingenting farligt, sade Tonillo med ett förbindligt smålecide; jag tackar er min herre, inom fem minuter har blodet åter kommit i omlopp och då Blir jag kry igen. En annan gäng, don Fernando, tillade han, får ni lof att inte dra så hårdt åt, när ni binder mig. — Det beror af er sjelf, Zapote; svär på att ni inte försöker rymma, och jag ger erer frihet. — Har ni inte större fördringar än så, ropade vaqueron muntert, skall vårt kontrakt snart vara uppgjordt. Jag svär, vid hoppet att efter döden få lefva i frid i paradiset, att icke rymma från er! — Godt; jag litar på er. Glöm nu inte edens vigt och värde! — En hederlig karl måste stå vid sitt ord, genmälde el Zapote. Ni har ingen anJedning att förebrå mig; jag är minsann icke den, som sviker ett gifvet löfte. ! — Det vore väl; om så vore; heh jag tviflar storligen derpå. Ert beteende emöt.. mig på sista tiden stämmer icke väl öfverens med de försäkringar om tillgifvenhöt föf min person, som ni hvar gång vi träffats öfvertioi rat mig med. Tonillo blef icke alls brydd öfver denna. direkta anklagelse. — Det är vissa ädelmodiga menniakorsZ ö de att alltid blifva misskända, sade han; Dn