Dagens Nyheter – 4 augusti 1865, sida 2

I — Min Gud, ropade don Torribio och höjde sin blick full af hopp mot himmelen; min Gud! jag tackar dig, du bar förlåtit mig. Hans ansigte antog nu ett uttryck af strålande glädje, han sjönk baklänges ned och uppgaf andan. . Donna Hermosa hade försvunnit. När Tigerkatten, som länge hade stridt som ett lejon, insett, att allt var förloradt, och att han endast genom en hastig flykt kunde undgå det öde mexikanarne tillämnade honom, hade han samlat ihop en skara tappra krigare, gripit donna Hermosa och, oaktadt hennes rop och böner, satt henne framför sig på hästen; derpå hade han med tillbjelp af sina följeslagare banat sig en väg och flytt i ilande fart utåt vildmarken. Då mexikanarne märkte hans försvinnande var det redan för sent att förfölja honom, Örnen med sitt byte mellan klorna var då utom skotthåll. XV. En månad sednare. Klockan var omkring fyra på eftermiddagen, och redan tycktes natten vara nära att inbryta. Foglarne uppsökte sina bon i träden, några vargiockar visade sig på afstånd, Vädrande luften och färdiga att börja sin nattliga jagt; här och der såg man råbockarnaes högresta horn framsticka bland buskarne; 80len tangerade nästan horizonten och syntes