Dagens Nyheter – 4 augusti 1865, sida 1

Spåmännen gick omkring och bestänkt folkbopen med offrets blod. i Indianerna voro alldeles utom sig af förtjusning ; de hoppade och skreko af glädje. — Ävdtligen, ropade Tigerkatten i jublande ton, bar jag fullgjort hvad jag lofvat er; jag har för alltid förjagat de hvita ur detta land. — Icke ännu! sade don Pedro till honom; 8e på bara! Vaqueroerna, som hittills såsom overksamma åskådare bevittnat den scen vi skildrat, störtade nu på en gång i galopp mot de försvarslösa indianerna. Från alla gator som ledde till torget, inryckte mexikanska trupper, och i alla fönster visade sig beväpnade blekansigten, som afsköto sina skott på rödskinnen. Midt på torget såg man don Fernando Carril, inspektoren Luciano Bedralva ock don Estevan Diaz, hvilka utan medlidande nedhöggo indianerna och ropade oupphörligen: — Gå på bara! hugg, döda! — OO! sade don Torribio, i det han svängå indianernas fana, hvilket afskyvärdt förräeri! Han ämnade skynda till rödskinnens bistånd, men vacklade, en hinna spändes för hans ögon, och han föll på knä. — Min Gud! utropade han i förtviflan, hvad kommer åt mig? o— Du skall dö! hviskade don Estevan i hans öra och fattade honom hårdt i armen. — Du ljuger, hund! genmälde don Torribio, och försökte förgäfves att resa sig upp. Jag vill rädda mina bröder. — Dina bröder ha redan träffats af sitt