on SEPEAAAEEKESSEAEAEEIVEEEAAR ARSA RSKR GATE RASAR ASEA BISSE CRT bd kni ARE KE — Hvad kommer åt er? frågade honom donna Hermosa. — Jag vet icke, svarade han; värmen eller kanske själsrörelsen åstadkommer mitt illamående. Jag hoppas emellertid att deticke är någonting farligt. Sedan värdshusvärden blifvit lagd på altaret, tog man af honom kläderna; den steckarn uppgaf förfärliga nödrop. Den förnämste bland spåmännen gick derpå fram till honom och höjde sin knif. — Åh, det är fasaväckande! ropade donna Hermosa och gömde ansigtet isina händer. Tyst! hviskade don Torribio; det går ej an att visa medlidande. Trollkarlen brydde sig icke alls om offrets skrik, utan betraktade detsamma helt kallt; han såg efter lämpligaste stället att stöta in knifven. Den olycklige krögaren hade sina ögon fästade på mordvapnet, och en gränslös förtviflan afmålade sig i hans ansigte. Plötsligt sänkte spåmannen sin knif i offrets bröst och klöf detta helt och hållet. Den stackars värdshusvärdens hjertslitande nödrop tystnade genast. Derpå ryckte trollkarlen hjertat ur den olyckliges bröst, medan hans medhjelpare omsorgsfullt upphemtade blodet, som rann i strömmar. I detta ögonblick stego alla höfdingarne upp på estraden, satte Tigerkatten i ländstolen, lyftade upp denna på sina axlar och ro pade med enthusiasm: — Lefve blekansigtenas besegrare, vår ädle öfverhöfding!