Dagens Nyheter – 4 augusti 1865, sida 1

KA SLAM de hon sina blickar oafvändt fästade på don Torribio Quiroga. De indianska höfdingarne stodo nedanför den upphöjda ställningen. För tredje gången dundrade kanonerna. Då togo spåmännen några steg åt sidan, och alla närvarande blefvo varse en karl, som låg på marken der dessa förut stått; denna karl var bunden till händer och fötter. Ameantzinen vände sig till folkmassan. — I alla, som hören mig, sade han, veten, hvarföre vi nu samlats på denna plats. Wacondah har stått oss bi, vi äro segrare, sågom en utmärkt höfdiog lofvade oss för en månad sedan. Denna by tillbör oss; den höfding vi utvalt till att regera och försvara oss är Tigerkatten. I hans och våra egna namn skola vi nu åt Lifvets Herre göra det offer, som är honom behbagligast. Spåmän, bären fram offret! Spåmännen togo den olycklige karlen och lade bomom på altaret. Han var en mexikanare, som hade blifvit tagen till fånga vid presidiets intagande. Förmodligen erinra sig våra läsare den värdshusvärd, i hvilkens utskänkningsrum en af de första scenerna i denna berättelse tilldrogo sig. Denne var af naturen mycket girig och hade derföre, oaktadt de föreställningar som gjordes honom, icke velat öfverge sin usla krog, utan fallit i händerna på rödskinnen. Emellertid började don Torribio känna sig alltmera illamående, det skymde för hans ögon, det susade för hans öron, hans tinningar bultade hårdt, och han ef tvungen att stödja sig mot stolskarmen.