Dagens Nyheter – 3 augusti 1865, sida 2

— Nåå, min käre Estevan, hvad nytt? sade han med låg röst. Det stora torget i San Lucar företedde denna dag en högst ovanlig anblick. Midt på detsamma var uppförd en hög ställning, liknande en schavott; denna var betäckt af rödt sammetstyg. På denna ställning sågos en stor ländstol af mahogny eller valnötsträd, och på sidan om denna en mindre och enklare stol. Bukom dessa begge stolar voro flera pallar placerade i en halfcirkel. Klockan tolf på dagen, just cå solen nått sin höjdpunkt och strålade som varmast och klarast, hördes fem kanonskott dåna. Då kommo de indianska stammarne, anförda hvar och en af sin höfding, marscherande från olika håll och samlades på torget. Alla voro klädda i högtidsdrägt. Dessa krigare voro icke särdeles talrika; de utgjorde på sin höjd femton hundra raan. Många bland dem, som deltagit i stormningen af presidiet, hade genast begifvit sig tillbaka till sina byar, så snart de fått vara med på plundringen. De som stannat qvar voro bepröfvade och trogna krigare, alla Tigorkatten oinskränkt tillgifna. Den store höfdingen hade också sjelf ansett det onödigt att efter mexikanarnes nederlag behålla så mycket folk hos sig, i synnerhet som han visste, att rymmarne skulle komma tillbaka, så fort de finge order derom. I den mon indianerna anlände till torget uppställde de sig i god ordning utefter tre si