Dagens Nyheter – 3 augusti 1865, sida 2

ni gifta er med mig. Er fars och don Fernandos lif beror af er lydnad. Han fattade en karaffin, som var fylid med vatten, slog uti ett glas och tömde detta i ett andedrag. Donna Hermosa betraktade honom; det låg någonting obeskrifligt i heunes blick. — Om en timma, sade han och satte glaset tillbaka på bordet med sådan häftighet, att det gick sönder, skall ni jemte mig öfvervara den högtidliga ceremonien. — Jag skall icke underlåta att infinna mig, svarade hon. — Farväl så länge! sade han i dyster ton och gick sin väg. Den unga flickan steg hastigt upp, fattade tag i karaffinen och tömde ut dess innehåll, allt under det hon mumlade helt sakta: — Don Torribio, don Torribio, du har sjelf sagt det: mellan bägaren och läpparne finnes rum för döden. — Nu är tiden inne att fullborda verket, sade don Pedro. Han gick ut ur rummet och ställde tvenne blomsterbord på verandan. Detta tycktes vara en öfverenskommen signal; ty knappt hade blomsterborden stått derute en minut, förrän Manuela kom inspringande i salongen och sade: — Nu är han här! — Låt honom komma in! ropade på en gång don Pedro och hans dotter. Don Estevan inträdde i matsalen. Godsegaren tillsade donna Manuela att hålla noggrann utkik, stängde till dörrarne och satte sig bredvid den unge mannen.