Stenhbjertal. Lifret bland mexikaner och viidar. (Fortsättning af Bi-jägarne.) UN dustave Almard. (Forta, fr. o:r 17720 — Jag är mycket orolig för don Estevans skull, sade han med låg röst, för att icke höras af Manuela; han har nu varit försvunnen i sex dagar, utan att man vet hvart han tagit vägen. Donna Hermosga smålog. — Estevan är icke den, som försvinner, utan att lemna något spår efter sig, sade hon; lugna er, när han som bäst behöfves, kommer han nog tillbaka. — Det vore väl det, min fröken; ty han är en man, på hvilken man kan lita. — Don Torribio! ropade Manuela och vände sig om. — Hm! sade inspektoren; då är det hög tid att jag ger mig utaf. — Kom, kom, sade Manuela till honom. Luciano gjorde en vördnadsfull bugning för don Pedro och dorna Ilermosa och lemnade sedan rummet i sällskap med den gamla frun. Knappt var dörrn tillsluten efter dem, förrän en annan öppnades och don Torribio mträdde. Den unge mannen bar en präktig indiansk drägt; hans panna var moinhöljd, hans blick dyster; han helsade artigt på den unga flic