Dagens Nyheter – 3 augusti 1865, sida 1

kan, tryckte vänligt don Pedros hand och slog sig derpå ned i en stol. Donna Hermosa undrade öfver anledningen till hans sorgsna utseende; hon vände sig till honom och med en min af deltagande sade hon: — Hvad kommer åt er, don Torribio? Ni ser så nedslagen ut. Har ni mottagit några ledsamma nyhetef? — Nej, min fröken; emellertid tackar jag er för det intresse, ni behagar hysa för mig. Jag kan väl inte ha någonting att vara ledsen öfver, jag, som inom ett par dagar får kalla er min maka och se min lefnads dröm förverkligad. Ni ser, min fröken, tillade han med ett tvunget leende, att jag låter er läsa i djupet af mitt hjerta. — Jag är tacksam derför, don Torribio; dock tycker jag, ni inte är lik er, sådan ni varit de sista dagarne. Bestämdt har någonting händö ... — Ingenting, som rör mig personligen, jag försäkrar er derom, återtog den unge mannen; men ju mera det högtidliga ögonblick nalkas, då detta område skall förklaras taget i besittning af indianerna, desto mera modfälld känner jag mig. Jag kan inte alls gilla Tigerkattens beslut att så der offentligen låta förklara sig för sjelfständig regent. Dotta är i mitt tycke rentaf en galenskap. Tigerkatteå vet lika väl som vi alla, att det blir omöjligt för honom att hålla sig qvar här. Visserligen äro rödskinnen mycket tappra och oinskränkt tillgifna sin gamle anförare, men de kunna icke göra något motstånd mot de disciplinerade trupper, som mexikanska rege