Folkskolläraremötet i Gefle. Sedan nödiga preliminära åtgärder blifvid vidtagna, framställde ordföranden den första af de frågor, hvaröfver mötet hade att yttra sig. Denna var af följande lydelse: Kan det uti dogmatiska läroböcker begagnade framställningssättet med lärostycken utan frågor och svar vara att utt en barna-lärobok i kristendom föredraga framför det kateketiska ? Ordföranden framhöll frågans vigt, sade sig hafva erfarit att både den ena och den andra meningen i ämnet litet hvarstädes gjort sig gällande samt uppmanade derefter mötets medlemmar att uttala sma åsigter härutinnan, Skolläraren Rosenlöf ansåg sig böra besvara frågan med ett obetingadt ja. AF egen erfarenhet visste han, att katekesläsningen var i högsta grad olämplig; inhemtandet af religionens sanningar bör vara förståndets, ej minnets sak. Talaren förordade antagandet af en lärobok utan frågor och svar. Skolläraren Eklöf instämde med den föregående talaren, tilläggande att katekesen ingifver barnet motvilja för all läsning. Direktör Pettersson var af den tanken, att Luthers lilla katekes, åtföljd af en kort och lättfattlig förklaring, borde begagnas vid religionsundervisningen. Ea lärobok, som den ifrågavarande, bör, så att säga, ega ett symboliskt anseende. Trodde att frågorna i densamma kunde uten olägenhet uteslutas. Skollär. Barcheus tyckte, att då kitekesen så länge med fördel användts, borde den ej förkastas. Man vet hvad man har, men ej hvad man kan få. Hade hört mången, som på sin ålderdom förlorat synen, tacka Gud derföre, att han i ungdomen fått lära sig katekesen, hvarigenom han, då hans ögons ljus slocknat, icke helt och hället var beröfvad Guds ord. Skollär. Andersson tog katekesen i försvar och ansåg det vara lärarens fel om barnet icke genom den erhöll en sann kunskap om Gud. Hr Rosenlöf hyllade ej slentrianen. Katekesens anseende kommer hufvudsakligen af de i densamma förekommande bibelspråken. Framhböll huru svårt barnet har att bevara katekesfrågorna, då det deremot med lätthet besvarar frågor i andra ämnen. Trodde ej att folket skulle motsätta sig ombyte af läroböcker Skollär. Clasor påpekade det förhöllandet, att om läraren ej ordagrannt upprepar de i katekesen förekommande frågorna, stå barnen vanligtvis svarslösa. Frågar man t. ex.: Vet du hvad lagen är? så finner barnet ej svaret; men använder man den i katekesen förekommande frågan: Hvad lärer lagen ? går det deremot som en dans. Barnen tänka ej på hvad de läsa, och detta är ej deras utan lärobokens fel. Deras antipati mot katekesen kommer ej af motvilja för läsning i allmänhet, utan af oförmåga att fatta sammanhanget mellan frågan och svaret. Detta kan hjelpas dermed att man låter frågan upptagas i svaret. En fråga kan hafva många svar, och det är ju möjligt att Svebilius icke alltid träffat det bästa. Talaren förordade användandet af en enkel, på barnaspråk affattad lärobok. Prosten Ekelundh hade erfarit många bedröfliga följder af katekesläsningen, sådan den nu bedrifves. Ville dock ej afgjordt förkasta boken. Ansåg läsningen deraf böra uppskjutas tills barnet hunnit en mera framskriden ålder, då det hade lättare att fatta hvad det läste. Hade ofta, såsom hr Barcheus, hört åldriga personer tacka Gud för — utanlexorna. Prosten Ehrnström. Religionens sanningar skola efterlefvas; för att kunna detta, måste man känna dem. Utanläsningen är nödvändig, men den kan ske på olika sätt. Önskade emellertid helst en lärobok utan frågor, men trodde det blifva svårt att erbålla en fullt ändamålsenlig sådan. Få äro de barn, som af sig sjelfva uppfatta sammanhanget mellan de i katekesen