Dagens Nyheter – 2 augusti 1865, sida 1

TT TTT EEE blrera Gl KRA RSS SAARINEN SR GRAN IR MS NR CAR Or RNA LG SLR RR INSATT) AL inlåta sig i strid, och mexikanarne trodde sig en stund hafva segrat. Då steg Tigerkatten upp på en präktig svart häst, lät de förbundna stammarnes heliga totem fladdra för vinden och red så i vild galopp mot fienden; han var nästan ensam, skotten hveno på båda sidor om monom, men han brydde sig icke derom, utan ropade med torndönsstämma : — Fega uslingar! eftersom ni icke vilja segra, må ni åtminstone se på, hur en tapper man dör! Dessa ord ljödo illa i indianernas öron; de kände missnöje med sig sjelfva, och äfven de fegaste bland dem, skämdes för att öfverge sin höfding i nödens stund. Också började de ånyo anfalla. Tigerkatten tycktes vara osårbar; der striden var som hetast, såg man honom tumla om på sin jättelika springare, parerande de stötar, som riktades mot honom, och gång på gång svängande i luften den heliga fanan. Indianerna elektriserades af sin höfdings oförskräckthet, och oroades öfver den fara hvari havs lif sväfvade; snart trängdes de på alla sidor om honom och läto sig dödas utan att vika. — Tigerkatten! De rödas höfding? må vi dö för den store mannen! -— Ah! ropade denne med enthusiasm och pekade på solen; sen, sen, er far småler, han är glad öfver er tapperhet. Framåt! Framåt! — Framåt! upprepade indianerna och avföllo med fördubbladt raseri. Denna förfärliga strid kunde icke blifva af lång varaktighet; majoren insåg det mer än