Dagens Nyheter – 2 augusti 1865, sida 1

ibland dem och nedgsablade dem utan förskoning. Två gånger anföll han dem med ett le-jons mod och vrede, och två gånger drogo de sig tillbaka för honom. Så länge natten varade, hade de hvita framgång; de slogos oförfäradt, och mörkret hindrade rödskinnen att se huru obetydligt deras antal var. Ungefär två timmar efter stridens början gick solen upp och belyste valplatsen med sina vänliga strålar. Indianerna helsade solen med glädjerop, och i vild hänförelse störtade de mot förskansningarne, som de ännu icke lyckats bemäktiga sig. De voro nu oemotståndliga. De hvita öfvergåfvo snart en post, som de i alla fall icke kunde länge försvara. Rödskinnen skyndade sig att förfölja dem. Men då öfverraskades de af ett förfärligt dån, jorden öppnade sig under deras fötter, och de olyckliga menniskorna kastades högt upp i luften. Straxt derpå nedföllo deras stympade lemmar på marken igen. Majoren : hade låtit anlägga minor under jorden, och det var dessa som nu gjorde åsyftad verkan. Följderna af denna explosion voro förfärliga. Vi förbigå beskrifningen derom och nämna endast, att indianerna, intagna af skräck och bäfvan, flydde åt alla håll. De voro så uppskrämda, att de rent af förlorade all besinning, och hörde icke sina höfdingars befallningar. De tycktes ej på något vilkor vilja ånyo