Dagens Nyheter – 31 juli 1865, sida 3

Kungsholmen torde; icke allenast . Stockholmsbor, utan hela svenska meäskligheten; hafva blifvit öfvertygade af en mängd tidningar om faran af att inom tätt bebyggda samhällen tolerera sådane upplag eller industrier som kunna medföra! eldfara. Att denna fara fedan betydligt förvirrat åtskilliga hjärnor kan synas deraf att de, t, ex. Aftonbladet, föreslå alldeles motsatta niedel mot densamma, såsom att både utdömma eldfarliga upplag och dertill anskaffa en brandkår (hvartill vi gratulera staden att få betala de af vederbörande föreslagne 300,000 rår årligen för 10 å 12 eldsvådor). Då det nu står fast att sjelfva städerna med sina brännbara upplag och naturligtvis dem föranledande industrigrenar hafva åsamkat sig en verklig sjukdom af högst farlig, ehuru dock redan kronisk natur, så hemställes till begrandande ett radikalt förslag. Ieke allenast i Stockholm och andra svenska städer, utan äfven i kontinentens största städer, t. ex. Parig och: London, florerar ännu den oförnuftiga seden, att hopa brännbara ämnen i upplag, t. ex,: bräder, virke, ved, steroch träkol, koks, bränvin, -könjak; arrack, rum, spanmål, oljor, halm, hö m, m., och dertill är man. nog. kortsynt alt kanske vägg i vägg med sådane upplag anlägga fabriker, ångmaskiner, gyarnar 0. 8. Y. Till exempel, (o höjd: af oförståndf) bräder till 1000tals tolfter inpå näsan af en åugsåg eller ett ångsnickeri; spanmål invid en ångqvarn; bränvin vid ett ångbränneri; ved vid en ångfabrik o. s v: in infipitom. Hvad kan följden af allt detta bli? ja det har Kungsholmsbranden bevisat, Hade snickerifabrikerf ej funnits der, så hade den ej brunnit der; det är sannt att vedgården i grannskapet (1000 farmhar) änno är qvar; brädgården midtemot desslikes och dessa kunna: brinna hvilken dag (eller nätt) som helst. Må derföre Stockholm föregå hela den civiliserade verlden ined godt exefipel öch taga ett radikalt steg fullt ut, i den anda som nu tycks vara den rådande både inom press och folk på örten här. — Så här förslaget: tegori. Sedan alla dessa eldfarliga varör, fabrikater, fabriker och handtverkerier flyttats utom staden (så långt ; som. möjligt) böra genast stadens! alla sprutor sättas i användbart skick (icke att förglömma sjösprutan n:o 4 som i sitt skjul midt emot Kungsholmen troligen helt trankilement ligger och ruttnar i vattnet efter den aldrig syns till, ej ens nu då den blott hade några minuters väg till brandstället). En sjelfständig brandkår bör genast upprättas i öfverensstämmmelse med det hos stadsfullmäktige hvilande förslaget. Samma kår bör ha sin generaldirektör (8,000 rdr), en öfverbrandlöjtnant (6,000 rdr), en brandlöjtnant (5,000 rdr), eu underbrandlöjtnant (4,000 rdr), alla med sina våningar och med respengar 0. 8. v. dessutom. Alla försäkringsbolag skola: då blott inkassera och lemna vinsten till brandvaktskassan 0. 8. V. Snart skall man dock, efter dessa förbättringar, finna att ändå mera genomgripande reformer behöfvas: alla slags hökar-, fläsk-, korf-, kött-, charcuterioch dylika bodar som störa luktsinnet under 35 graders värme skola flyttas utom staden. När sedan alla skrogar tagit samma väg och endast finare rörelser och bodart. ex.: galanteri-, lejakrams-, mode-; snuså tobaks-; pullstrutsm. fl. bodar finnas qvär — då först skall man få se en stad sådan vi kunna föra till Pariserutställningen 1867 och derföre erhålla högsta priset: evigt rena gator, klara, rinnande rännstenar, fria stora, många promenader, kajer fria från varor och annat bråte, inga smutsiga arbetare, inga bullrande smedjor, fabriker m m Stockholm är då rent, befriadt från smuts och synd i materiel bemärkelse. Vi måste då kasta ögonen på vårt land, på Sverge. Huru är det möjligt att hafva t. ex:: en Jönköpings tändsticksfabrik — blotta namnet kommer håren att resa sig på hufvudet (eller peruken); och hvarföre skall den finnas. i Sverge då den ändå exporterar sina brännbara fabriker? Må den och allt dylikt bort ur landet, på det vi må få fint, putsadt; ordnadt och blifva en mönsterstat på jorden! I anledning af denna artikel återkomma vi till hvad vi sagt förut någon gång. HRätteligen tillhör det alla brandförsäkringsbolagen att bäst de gitta skydda den egendom, hvarå de lemnat försäkring. Men så länge tyvärr en stor mängd menniskor icke hafva sin lösegendom försäkrad, så — och då de sjelfva såsom medlemmar af kommunen åtaga sig det — må staden besörja eldsläckningsväsendet. Detta sker :nu på: ett ytterst olämpligt sätt. En brandkår borde upprättas här såsom i andra hufvudstäder. Den behöfver icke kosta så mycket som är föreslaget. Det må kommunen se till att den icke gör. Kärnan till, och en stor del af, en sådan brandkår hafva vi redan. Staden underhåller nemligen 45 man för att släcka eldsvådor, ehuru man i allmänhet knappt vet af dem. Tredubbla antalet, förlägg smärre afdelningar med hvar sin spruta i olika stadsdelar, inrätta telegrafförbindelse dem emellan, skaffa en duglig chef — och vi skola få se eldsvådor släckta. (Insändt.) Ingen må inom stadens område hädanefter hafva större upplag af antändbara ämnen än kom för dagen bevisligen anses nödigt; anlägga fabriker, hvartill eld eller eldfarliga ämnen behöfvas; sak samma med hatidtverkerier och yrken som tillhöra samma eldfarliga ka: