Dagens Nyheter – 31 juli 1865, sida 2

mera likt; don Torribio hade låtit insätta i detsamma dyrbara möbler, som. blifvit tagna af indianerna under deras plundringar på godsen i trakten. Dessutom hade han låtit afdela det i flera rum, så att man nu vid inträdet i detsamma mötte anblicken af en curopeisk praktvåning i stället för en indiansk toldo. På samma gång som don Pedro hade också Manuela återkommit, till stor glädje för donna Hermosa, som hade henne till sin förtrogna, och som saknat henne mycket medan hon var borta. Såsom alla fruntimmer af högre sambhällsställning hade den unga flickan så vant sig vid att bli uppassad, att hon knappt kunde lefva utan en qvinlig tjenare. Dessutom ville Hermosa gerna ha Manuela hos sig då don Torribio helsade på henne; ty hon var rädd för, att den unge mannen af sin våldsamma lidelse skulle förledas till något djerft försök. Då en tredje person var närvarande, måste han åtminstone alltid hålla sig inom gränserna för det passande. Rödskinnen voro särdeles förvånade öfver den hyita flickans vistelse hos don Torribio och alla hans arrangemanger med anledning deraf. Men deras vördnad för Tigerkatten var så stor att de med denna medfödda finkänslighet, som utmärker menniskor af deras race, icke ville låtsas märka någonting, då den store höfdingen sjelf icke tycktes bry sig om förhållandet. För öfrigt hade don Torribio gjort dem mycken nytta; han var alltid den förste att anfalla och den siste att retirera, hvadan de ansågo obilligt att blanda sig uti, huru han ordnade sitt enskilda lif.