Dagens Nyheter – 31 juli 1865, sida 2

— Nåväl! sade donna Hermosa, så snaärt hon blef honom varse, har Tigerkatten lyckats lugna sinnena något? -— Ja, Guå vare lof! min fröken, svarade han, men major Barnums sätt att gå till väga är 1 högsta grad ovärdigt. Det skulle kunna anstå ett vilddjur att handla på det der sättet, men icke en menniska, och aldraminst en s. k. civilicerad menniska. — Kanske majoren inte är brottslig; sade den unga flickan. — Åhjol de hvita äro vana sedan gammalt att behandla indianerna såder, Har jag inte mera än tusen gånger hört blekansigten påstå, att rödskinnen icke. ens äro att anse som menniskor? Man tycker, det är detsamma, med hvilket. vapen man dödar dem; och finner giftet ändamålsenligt, derföre att dess verkningar äro på förhand gifna. Det afskyvärda brott, hvartill mina landsmän gjort sig skyldiga, måste göra dem föraktliga i hvarje rättänkande menniskas ögon, och jag behöfver inte skämmas för, att jag ställt mig i deras fienders leder. — Tala om någonting annat, don Torribio; Jag ber er derom, Jag ryser vid tanken på de ohyggliga scener, hvartill jag varit vittne; och mot min vilja måste jag ge er rätt. Äfven jag finner det föga hedrande att tillhöra. ett folk, som visat prof på så mycken omensklighet. — Hvad bar man beslutat i konseljen? frågade don Pedro för att vända samtalet på andra ämnen. (Forts.)