Stenbjertat. Ufvet bland mexikaner och vildar. (Fortsättning af Bi-jägarne.) At Gustave Ailmard. (Porte, fr, ur 1742 När de kommit in i byn, lät don Estevan sin mor förtälja hvad som händt henne och donna Hermosa i rödskinnens läger. — Ah! utropade den uvge mannen gång på gång; qvinnorna äro riktiga genier, karrna äro bara dumma tölpar i jemtörelse med dem. Då Manuela slutat sin berättelse, sade han: Vi ha ingen tid att förlora, min mor; i det är alldeles nödvändigt, att brefvet kommer don Pedro tillhanda redan i natt. Den stackars fadren lefver väl nu i en dödlig oro. — Jag ger mig genast utaf, sade Manuela. — Nej, återtog han, du behöfver hvila. Jag har med mig en person, som kan uträtta det der ärendet bra. — Som du vill, svarade hon och lemnade honom brefvet. — Nu skall du taga ini det här huset; det aktvingsvärda fruntimmer, som rår om det, känner mig och skall eköta om dig väl. — Ämnvar du uppsöka donna Hermosa? — Ja visst. Du tror väl inte, att jag vill lemna det stackars barnet så der utan skydd midt ibland hednivgarna? Dessutom,