— Tycker du, jag bör gå till henne Igen — Nej, det behöts inte. Och utan att vidare redogöra för sitt be. sök hos den unga flickan, gick don Estevan och lade sig att sofra. Några dagar förtlöto, utan att indianerna gjorde något avfall mot presidiet; de höllo sig stilla och tycktes ha för atsigt avt uthungra invånarne i byn och derigenom tvinga dem att gifra sig. Utgåvgen at förra anfallet hade afskräckt dem frän vidare försök i den gone ren. Byn var så hårdt belägrad, att det var omöjligt för invånarne att taga ett steg utom densamma. Alla kommunikationer voro afskurna, och lifsförnödenbeter började tryta. De kreatur som blifvit förde till presidiet vid belägringens början, voro slagtade; mexikanarne hade redan ätit upp köttet och nuhade de endast hudarne qvar att stilla sin hunger med: Indianernas plan skulle tvifvelsutan ha lyckats och mexikanarne nödgats ge sig utan strid, så vida icke don Estevan Diaz fått en ide, dev han meddelade åt major Barnum och denne genast lät sitta i verket. Don Estevans krigslist hade till följd att Tigerkatten blef tvuogen att storma fästoingen för att förbindra ett nppror blavd födskinnen. Mexikeaaroe, som redan börjat svälta, vorå förtvillade vid tanken på de rysliga qval gom föregå hungersdöden, önskade ingenting högre än att bli anofallna. Estevan lät baka tvåhuudrafemtio stera hvetebullar af on deg, som var förgiftad med