Dagens Nyheter – 31 juli 1865, sida 1

— Ja visst. Jag gor mig aut på ögonblicket. — Jag behöfver väl inte säga dig, att du inte får låta någon tu bretvet ifrån dig på vägen. i — Det begriper jag nog sjelf. — Du måste slåss tills du stupar, heldre än att lemna det. — Ja, lita på mig, öfvorfogde. — Och äfven sedau du dött, får det inte komma i eu obehörig persons haud. — Jag skall äta opp det, ionan jag dör. En qvarts timma sednare var el Zapote på väg till godset. — Nu kommer turen till mig, sade den unge mannen (ill sig sjelf, så snart han blifvit ensam. Hur skall jag nu bära mig åt för att kupna besöka Hermosa midt irödskionens läger? Han stod och funderade en stund; men ganska snart tycktes han ha utfunnit ett lämpligt medel, ty det moln, som lägrat sig på hans panna, skingrades och han begat sig med raska steg till fästningen. Der hade han ett samtal med major Barnum, som efter guvernörens död öfvertagit befälet öfver presidiets besättning. Sedan förklädde han Big till indian och företog on promenad till fiendens lägerpats. Några minuter före soluppgången var han tillbaka i byn. — Nåväl? frågade honom hans mor. — Ailt går bra, sVärade hav, Jag tror bestämdt, ätt donna Hormosa låter den der fördömda uslingen dyrt umgälla sitt förrädiska beteende mot don Fervando Carril.